Illuminate my heart, my darling.

Jag har sådan skyhög ångest så det finns inte. Imorgon har vi sista genomgången inför atomprovet. Visst, jag är jätteduktig på atomer och elektroner och allt sådant vad det nu heter. Skitsamma. Mamma sa att jag får vara sjuk imorgon, hon sa att jag får äta ostkrokar, och det är det enda jag behöver höra.

Jag saknar min familj så sjukt. Blir så ledsen när alla runt om mig säger att de vill flytta hemifrån. Det är ingenting man vill. Jag saknar varje sekund hemma. Jag saknar att ha någon som tjatar på mig att jag ska vara hemma vid tio. Jag saknar att ha någon som ber mig städa mitt rum tio gånger om dagen. Jag saknar att sitta och kalla min lillasyster dum och ful, även om jag vet att hon är den finaste systern man kan få, kanske för hon brås så mycket på mig. Jag saknar höra mamma skrika åt mig ett på morgonen att stänga av datorn för hon kan "höra" att jag slår på tangentbordet.

Jag saknar att ha mina mensbråk med pappa, för när jag har mens tål jag ingen eller inget som har en kuk mellan benen. Finns inget mer irriterande än en oförstående kille. 

Nu ligger jag och lyssnar på The Cardigans och A Camp, vilket i mina öron är egentligen samma sak, har iallafall fått något stort ryck och knarkar dem. 

I feel alone.
You make me sick.
You made me throw up.
I miss you.
I hate you.
I adore you.
I love you.
Who are you now?