Illuminate my heart, my darling.

Ibland förstår jag mig inte på människor, förstår inte hur folk kan klara av att såga andra så jävla hårt. Alltså att man inte har hjärta att bry sig om vad man gjort, utan bara knuffar det åt sidan som om att det vore ingenting alls. 
Jag kan knappast säga att jag har varit bättre, men jag har gjort misstaget en gång och skulle aldrig kunna göra det mot en människa igen.

Jag vet inte varför, men det gör bara så ont, och jag gråter. Jag gråter aldrig över människor, förutom Pontus. 
Känns som om det är en stor klump i min mage, en stor enorm klump som bara gör ont och tynger ned mig.
Fast, det är väl så det ska vara, varje gång man gör ett misstag.
Att vara ett misstag.

Alltså jag orkar inte ens försöka.
Piller och sova är det jag ska göra nu.