Illuminate my heart, my darling.

Idag är det exakt ett och ett halvt år sen jag flyttade hit. Känns helt sjukt.  Knallade runt på SACO-mässan i Stockholm igår och såg människor jag inte haft en tanke på sen jag flyttade. Mådde illa bara av att se dem igen. 
Så glad över att jag flyttat, men har ändå en sådan stor längtan härifrån. Sitter och kollar på lägenheter överallt känns det som, överallt söder ut förutom här. Jag älskar att jag alltid, alltid, alltid flyr från mina problem. Antagligen för det är trettio gånger lättare än att ens behöva ta tag i dem.

När jag flyttade från dalarna lämnade jag alla problem där, sket i allt och bara gick vidare. På något vis blev allt bättre, men varje gång jag kommer hem finns problemen kvar. Gör jag samma sak här kommer problemen ligga kvar tills nästa gång jag kommer hit. 
Sedan jag var liten har jag nog flytt från allt, tack vare min mamma. Jag har aldrig bott på samma ställe mer än två år, aldrig. Hände det något dåligt flyttade vi, och det har fortsatt så hela livet. Antagligen har det blivit som en vana för mig att bara lämna allt och inte bry mig.

Annars mår jag ganska bra.
Nadja är här, hon sover.